Var kommer namnet ifrån, var kommer myten om Damaskusstål ifrån?

Ursprunget till ordet "damast" kan hittas i Syriens huvudstad. Fram till 1700-talet importerades ett stål från den indo-persiska regionen till Europa via Damaskus. Detta stål kännetecknades av ett mönster. Det är dock inte känt exakt hur detta stål framställdes (källa: Wikipedia).

Även i dag, i postindustrialiseringens tidevarv, krävs det en hög grad av erfarenhet och processäkerhet i produktionen för att producera stål av homogen och jämn kvalitet. Därför är det lätt att föreställa sig att svårigheterna före industrialiseringen - på medeltiden och under antiken - var ojämförligt mycket större. Förutom stålets kvalitet var det smedens skicklighet och erfarenhet som gjorde en bra kniv. Det säger sig självt att kvaliteten varierade från smed till smed, från kniv till kniv.
Bladstålet i knivar måste inte bara vara homogent och av jämn kvalitet. Det måste också uppfylla ibland motsägelsefulla krav. Det är därför viktigt att väga samman de olika kraven och säkerställa ett optimalt resultat. Å ena sidan ska knivstålet vara hårt, men inte för hårt, eftersom det annars finns risk för att bladet går sönder vid hård användning. Å andra sidan får knivstålet inte heller vara för mjukt, eftersom kniven då skulle förlora sin skärpa alltför snabbt under användning på grund av det ständiga slitaget.

Därför var det viktigt att kunna kombinera egenskaperna. Ett stål som uppfyllde alla krav samtidigt skulle inte kunna tillverkas med jämn kvalitet. Därför kombinerades ett hårt stål, som utlovar initial skärpa och bibehållen egg, med ett segt stål, som ger kniven den nödvändiga flexibiliteten och motståndskraften mot brott. Det var viktigt att placera det hårda stålet där fasningen/eggen på den färdiga kniven skulle vara.

För vardagsbruk bör hårdheten på det stål som bildar skäreggen/bladet inte vara för hög. Damaskusknivar från GÜDE har en egg som är hård och vass, men inte för hård så att den lätt kan slipas om.

En Damaskuskniv börjar med en stapel av flera lager stål av olika hårdhet (vanligtvis två eller tre). Paketet värms upp i smedjan, eldsvetsas och kapas sedan på längden eller tvären, läggs ovanpå varandra och eldsvetsas igen. Detta görs upprepade gånger tills önskat antal stålskikt har uppnåtts. Smeden måste se till att en viss temperatur inte överskrids. Annars skulle kolet i stålet brinna upp. Det som följer är smedens handlag med hammare och städ.

Genom att vrida stålpaketet under vikning och smide kan olika mönster åstadkommas på ytan. Slutligen får knivarna sin visuella framtoning i ett syrabad. Där bearbetas de olika skikten och flödeslinjerna till ett dekorativt mönster.

Damaskusknivar från GÜDE - en fröjd för ögat. Nästan för vackra för att arbeta med.